Tjoho, hur står det till i stugan?
Lol
Jag saknar kalla Sverige faktiskt. Det är redan sommar här, jag menar det är vinter men vintervädret här är som svenskt sommarväder. Det låter som paradiset (vilket det är) men tro det eller ej, ibland saknar jag snön.
Aja! Nog med det.
Nu är det dags att jag uppdaterar ni nyfikna på vad som har hänt sedan jag bloggade sist! Sist jag bloggade var ju dagen innan jag skulle börja skolan igen.
Första dagen i skolan var riktigt bra faktiskt. Min första lektion är ju dans och på danslektionen så blev jag verkligen välkomnad. Läraren gjorde så att alla som var nya till klassen blev introducerade till hela klassen av en som redan var i klassen. Jag var blyg, men eftersom en person skulle introducera mig så kändes det mycket bättre.
Det roliga var att, den tjejen som kom fram till mig… alltså, jag har sett henne förut, jag har vetat vem hon är länge. Hon är jättebra på att dansa och hon är en TA (teacher assistant) MEN trots att jag aldrig hade pratat med henne innan så hade jag en bild av att hon var en riktigt otrevlig människa.
Jag är så glad att det var HON som presenterade mig för hon visade mig att min fördom av henne var fel och jag började faktiskt gilla henne. Tänk hur dumma vi människor kan vara ibland.
Libby, som hon heter, presenterade mig som Emma – utbytesstudenten inför klassen så…. då fick jag den informationen överstökad!
Senare på lektionen så var det en annan tjej som pratade med mig, Ashton heter hon. Hon försökte fråga mig lite saker för att vara vänlig eftersom jag inte kände någon där. Sedan träffade jag några av hennes vänner och allt slutade med att hon frågade om jag ville med dem och äta sushi den kvällen. Visst!
Så Ashton och hennes tvilling hämtade mig i deras bil och vi åkte till ett ställe som heter Sushi Nami. Där träffade vi även Libby och en tjej som heter Maddie.
Det var verkligen en av de bästa kvällarna jag har haft sedan jag kom hit. Vi hade så kul och skrattade hela kvällen.
Sedan så hände det inte så mycket mer intressant den veckan (vad jag kan komma ihåg).
Veckan efter så hände det en lite dramatisk sak dock…
Så, vi ska ha en dansshow i Mars som heter the Senior Show. Det är alltså bara seniors som går dans som får vara med i den. Dansrepen inför showen är efter skoltid och de första två var torsdag och fredag vecka två och jag gick dit. Men eftersom repet slutade kl 5 så behövde jag fråga någon om skjuts. Libby var snäll att erbjuda sig! 🙂
Så efter repet så satte jag mig i Libbys bil och hon skulle köra hem mig. Vi hade trevligt och pratade massor och allt gick hur bra som helst fram tills att vi är på the Freeway. Det är lite köigt, en bil framför oss stannar helt tvärt, Libby ställer sig på bromsen, men… hennes bil stannar inte snabbt nog och vi smäller i baken på den andra bilen.
Det nästa jag ser är att airbagen kommer av mitt ansikte och det är rök i hela bilen. Libby och jag är jätterädda och för några sekunder vet vi inte vad vi ska göra för vi är mitt på vägen och det är 5 körfält åt varje håll och bilarna kör snabbt som tusan. Men Libby kör av vägen försiktigt till slut och parkerar vid den andra bilen (det var någon sur-kärring).
Sedan väntade vi på polisen som kom och inspekterade och frågade frågor och Libbys föräldrar kom också och hennes mamma skjutsade hem mig.
Ja, det var inte allas favoritdag om jag ska säga så, och det var inte mina bästa 2 veckor heller. Jag åkte nämligen till doktorn dagen efter pga att jag inte mådde så bra. Jag hade spenderat timmar sovandes hos skolsyster och jag kände mig förvirrad – doktorn förklarade sedan att jag hade fått hjärnskakning.
Så det var två veckor av massa sovandes, ingen fysisk aktivitet, ingen tv eller dator och inga läxor…
Men, men, sådant är livet!
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Det var en kväll då vi grillade s’mores. Min värdfamilj har en eldstad på bakgården där de sitter ibland och bara tittar på elden. Det var jag, Emily, Elleanna, Bill, Sandy och Dixy (hunden) som var där ute och det var hur mysigt som helst!
Det var första gången jag år s’mores faktiskt. För er som inte vet vad det är så grillad man en marshmallow och sedan lägger man den på ett kex med choklad och sedan trycker man ett till kex på.
Så här såg det ut när vi förberedde.
Marabouchoklad som jag gav dem i julklapp.
Jag tyckte det var så mysigt att jag satt kvar efter att alla andra hade gått in och jag satt ända till brasan hade brunnit ut.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Den 24e januari firade vi juldagen #2!
Så, på juldagen är de med Sandys släkt och en månad efter så firar de med Bills släkt.
Det var kaos.
På morgonen så kom Bills bror med familj till oss och lämnade saker. Sedan stack Bill, has bror och hans brorson till farmor och farfar för att lägga ett golv. Jag, Sandy och Bills brors fru var hemma och chillade runt i några timmar. Vid lunchtid köpte vi kinesisk hämtmat och det var första gången jag ätit det.
Ingen kunde lista ut vilken tid som alla skulle samlas hos farmor och farfar och det var ett allmänt kaos. De vuxna smsade med varandra men det blev missförstånd. Sedan fick de höra också att farfar hade ramlat och slagit sig så de var några som hade tagit honom till sjukhuset. Så vi dröjde kvar i några timmar och sedan åkte vi tillslut till farmor och farfar och träffade alla utom de som var på sjukhuset.
För det första så var alla extremt högljudda. Det var helt galet. Visst jag hade förväntat mig att greker är allmänt högljudda men inte så pass!
Sedan eftersom vi väntade på farmor och farfar så åt vi “för-snacks” (eller hur man säger) så länge att vi alla var mätta till slut. Men då bestämde de sig ändå att vi inte kan vänta längre så de dukade fram maten och farmor o farfar var fortfarande inte där så inget kunde börja på riktigt.
Till slut så kom de iallafall tillbaka och det visade sig att farfar hade krossat ena axeln och brutit näsbenet…
Sedan spelade de vuxna ett julklappsspel då alla hade köpt varsin julklapp men de visste inte till vem. Julklapparna stod på bordet och varje person fick välja en av dem. MEN, alla valde sina egna julklappar… så fånigt!
Sedan åkte vi till slut hem och då ringde det i mina öron av allt ljud och alla var (väldigt) griniga.
Bills brors familj sov över hos oss eftersom de bor i Saint Jose några timmar bort.
På förmiddagen dagen efter så spelade vi kort i flera timmar – alla utom Bills brors fru som var så bakfull att hon inte orkade gå ur sängen.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
På skolan så var det ett Rally.
Oakmonts cheerleaders och dansare är SÅ BRA!
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Jag och Sandy kollade på när Melissa uppträdde på en basketbollsmatch.
Emily spelar förresten basketboll i hennes skollag nu. Hon har matcher hela tiden men jag går ibland bara.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Förra veckan var jag på the Cross Country Awards Night med Meli. Först så gick vi till mataffären för att köpa läsk för det skulle vara en potluck (knytkalas) och jag stod för dricka. Sedan gick vi hem till henne och vi pratade om allt mellan himmel och jord i princip.
Sedan gick vi till the Awards Night och jag älskade den! Först så åt vi middag och sedan så delade coachen ut diplom till alla och priser till vissa. Jag blev så glad, för coachen sa precis det som jag ville att han skulle säga. Han sade att den här tjejen har kämpat med seriösa smärtor många gånger (jag hade problem med svåra kramper och astma) men hon har ALLTID gett oss ALLT i alla tävlingar och kämpat riktigt hårt.
Jag visste inte att coachen hade sett det men när han sade det så kände jag mig så bekräftad. Han sade personliga saker om alla och jag hade inte förväntat mig det från honom.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Valentines Day
De har en tradition att på alla hjärtans dag så gör de en finmiddag och alla klär upp sig. Bill lagade god middag och jag hade erbjudit mig att stå för efterrätten.
Svensk kladdkaka och chokladbollar.
Vi missade att ta bild med alla på middagen så den här bilden är från efter middagen. Melissa och Matt hade stuckit iväg då för att gå på bio. De två pojkarna satt Emily barnvakt för och de sov över hos oss.
Melissa och Matt.
Jag gav Sandy och Bill ett alla hjärtans dag -kort också där det stod Ni är världens bästa värdföräldrar. Love, Emma.
För det är de.
A One-Year Life 